harbarget

Jag kröp ner
i världens skönaste soffa igår kväll
och jag drog det varma täcket över mig
och jag lutade huvudet mot den mjuka kudden under mig.
och mitt i allt det
låg jag och tänkte
på alla de människor som nekas sovplats i kväll.
som nekas värme
- en sån självklar sak som värme...

Där låg jag.
Tänkte så länge,
innan jag somnade.

Och på morgonen, när Veronica kom in och väckte mig
förklarade hon att hon låg och tänkt, precis som jag, innan hon skulle sova.
Hon berättade om en ny idé.
och jag skrattade till.

Vi har blivit så insatta,
så skadade,
så medvetna.

Av att vi måste klara av det här!